Yooo, nästan ett år sedan jag skrev ett inlägg! Jag tröttnade något kopiöst efter att Vasaloppet sket sig något så in i helvete. Vill ni läsa om varför Vasan gick åt helvete kan ni läsa det här, på Linneas blogg. Varning för falukorven som förstör alla fina kort på Linnéa!

Hur som helst...nu har vi ju börjat på en ny runda utav Klassikern. I höstas sprang vi Lidingöloppet som ni kan läsa om här och om exakt två veckor är det dags för Engelbrektsloppet som FAKTISTKT är en del utav Klassikern. Ett 6 mil långt lopp som inte är riktigt lika hypat som Vasan. Å alla som påstår att man inte gjort en riktig klassiker om man inte gör Vasan kan ju bara äta så jävla mycket skit som det går   

I helgen har jag rensat ut en del skit ur mitt liv och kan nu koncentrera mig helt på mig själv och träningen. Jag vill komma i sånn bra form jag var i för 1,5 år sedan när jag tränade fem dagar i veckan där en utav dagarna ofta var dubbelpass. Först spinning eller löpning på morgonen och sedan simning på kvällen. Jag hade tightat till röven å kände inte helt blääää när jag såg mig själv i spegeln. Riktigt så är det inte nu men det är ju bara jag som kan ändra på det!

I veckan som gått har jag lyckats få till tre träningspass. Spinning 60 min i tisdags, 8km promenad i Skatås i torsdags med min kära JesNil och idag har jag kört 60 min danceaerobic. Jag måste lägga in smygreklam för SATS igen, det är ta mig fan det bästa träningscentret som finns. Har varit medlem i snart tre år och jag ångrar inte en dag att jag ligger å betalar ett antal hundralappar i månaden. De har de mest kompetenta instruktörerna som är där för att de vill göra ett bra jobb, i alla fall utåt sett :) Anläggningarna är fräscha och man blir alltid vänligt bemött. Den bästa klassen jag vet är dancearobicen på måndagar på Kompassen med Stina - Stina äger på dans och har den roligaste koreografin jag vet!

Nästa vecka vet jag inte hur mitt träningsschema ser ut än, det bästa är att boka in sig på pass för hela veckan redan på söndagen - lite som att göra lunchlådor fast mycket roligare.

Jag är inte mogen för något

annat än att visa mina ben - än så länge

Då har stunden kommit, stunden för min och Linneas sista klassikerresa...för den här gången. Just nu är vi på väg upp till Karlstad för övernattning hos Linneas underbara moster, hennes man och de två fina barnen :) Känns som om jag bott mer i Karlstad det senaste än hemma. Imorgon bitti drar vi vidare upp till Sälen för övernattning i stuga tills det är dags att gå upp tiiidigt på söndag morgon för att bege oss till startfållorna i Berga By och ta oss de 9 milen på skidor till Mora!

Ja, vad ska jag säga. Min uppladdning å träning inför loppet har varit riktigt usel. Har knappt fått ihop 10 mil skidor å det rekommenderas minst 30 :/ Det känns sådär om jag ska vara ärlig. Jag kommer att bli så sjukt jävla besviken om jag inte tar mig i mål, då kommer jag att behöva göra om hela klassikern å då kommer jag att lipa ihjäl mig. Jag kommer absolut göra om den igen men då vill jag ha klarat min första omgång!

Men nu ska jag inte bittra mig. Sitter i baksätet på Linnea å Magnus fina Ford Deluxe å mår gött. Linnea sitter å rapar å spelar mainstream house å allt e som det ska vara. Detta är vår sista klassikerresa - en resa som påbörjades hösten 2012 och som har fört mig och Linnea riktigt nära varandra och jag uppskattar det till 1000. Du e en helt fantastisk vän som kan konsten att dunka in vett i mitt huvud när jag inte kan göra det själv :)

Sitter å skriver på mobilen, börjar få jävligt ont i fingrarna å börjar må illa så detta blev en kortis :)

Imorgon bär det som sagt av upp till Sälen, lämna in skidor på vallning, hämta nummerlappar, gå runt på området å bara mysa å köpa på mig massa merchandise.

Nytt inlägg kommer med resultatet!
Chipp Chillevipp!

Detta inlägg kommer faktiskt inte att handla om träning utan om något helt annat. De som känner mig utan och innan vet att jag är en känslig person som har lätt till tårar om något verkligen berör mig. Jag kan visa upp en yta som är hård och tuff men ibland skiner en mindre tuff Hanna igenom.

En separation är varken enkel eller rolig. I slutet på november bestämde jag mig för att gå isär från min Sambo. Det var ett beslut som satt långt inne och tog lång tid innan jag var färdig för att ta steget. Det är det absolut svåraste och tuffaste beslut jag tagit i mitt liv och det krävdes många och långa inre kamper. Jag ska inte säga att det var ett gemensamt beslut men det kom nog heller inte som en chock. Sedan november har jag bott på soffor hos familj och vänner. Man kan inte ha mer underbara nära och kära än vad jag har, alla har verkligen ställt upp till 1000. Vad som än händer så kommer jag alltid ställa upp tillbaka, vare sig det gäller att stanna för en helg eller en månad.

Intervallträning är inte roligt. Det är jobbigt, tufft, på gränsen till att spy men man vet att när man kommer ut på andra sidan så är man lite starkare än innan. Det är på detta sätt jag försökt att se på separationen.

Första intervallen - att våga ta steget och berätta hur man känner

Andra intervallen - flytta hem till syster för ett tag

Tredje intervallen - klara av vardagen fastän man inte vet vem man ska sova hos nästa vecka

Fjärde intervallen - prata med bank, göra upp om lägenhet, möbler mm.

Femte intervallen - packa ned sitt hem, packa ned egna saker, packa ned gemensamma saker

Sjätte intervallen - hitta en egen bostad att köpa

Sjunde intervallen - flytta till nya stället

Åttonde intervallen - packa upp, få i ordning

Genom att jag försökt att strukturera det på detta vis så har det blivit lättare för mig. Jag menar inte att det har varit lätt, det har varit ett rent helvete känslomässigt. Men jag har tagit mig igenom, intervall för intervall, och nu börjar jag äntligen känna att jag snart kommer ut på den andra sidan, lite starkare och ro i hjärta och själ. Jag trivs jättebra i min lilla etta i Bohus, nära till min älskade familj men även nära till vännerna och livet i stan.

Det är ju som så att man måste vara sann mot sig själv samt den man lever med. Jag var tvungen att lyssna djupt inom mig för att förstå att det inte fungerade längre. Jag vet inte om du läser detta men du är den finaste människan i världen, jag önskar dig allt gott och jag hoppas att du börjat få känna dig lite starkare. Även om du förmodligen inte kommer att göra det så vet du att du alltid får lov att höra av dig, även till min familj.

En ganska så rapp Hanna har haft en mjuk stund - jag hoppas att alla lyssnar till sig själva i vilken situation det än gäller. Då blir man sann mot sig själv och kan även bli sann gentemot andra.

Igår lördag var en riktigt rolig dag. Här kommer en liten återblick   

Klockan ringde 05.45.Trött som ett as släpade jag mig iväg till centralen där alla skulle samlas. Det var IK Stern som hade anordnat resa till Torsby Ski Tunnel och jag var alldeles ensam å kände inte en kotte. Men eftersom att det var jag som uppfann social begåvning så förstår ni själva att det inte var något problem att hitta folk att snacka med. Hamnade bredvid en herre som inte heller var jättevan att åka skidor så vi kunde lätta våra hjärtan inför varandra. Resan skulle ta 4 timmar och jag hade tänkt att få lite sömn. Men varenda jävla gång jag hade lyckats somna så var det någon som skulle prata i micken så det blev inte så mycket sömn.

Någonstans på Varaslätten 

Efter pissepaus i Grums och ytterligare 1 timme på en skumpande buss så var vi framme i Torsby. Väl inne i tunneln var det dags för genomgång och vad händer inte då? Jo, Hannas bindningar vill inte fästa. Fick springa in till nån laga-skidor-kille å peta bort is med hans kaffesked å sedan funkade det. Hela gruppen hade redan åkt iväg så på stapplande ben började jag att åka i spåret. Det gick riktigt bra, rullskidorna måste ha gjort sitt å vallan jag hade smetat på var perfekt! När jag hade hittat gruppen så började vi att åka utan stavar för att få till tekniken och efter ett tag la vi på stavarna och då kändes dom jävligt mycket ivägen. Vi åkte runt runt å övade teknik och sedan var det dags att köra i lite backar. Jag får skryta med att jag är rätt modig, jag fegar inte för är det nått jag lärt mig inom alla sporter så är det att det bara går åt helvete om man fegar! Om Fia läser detta så kommer hon nog inte att hålla med mig, hon har sett mig fega...men då ramlar man också mitt i en kurva å åker på röven ner i ett dike!!

Jag körde backen 3 gånger utan problem men den 4e gick det inte lika bra. Spåret hade blivit lite förstört längre ned och vänsterbenet flög iväg. Jag stupade rätt framåt och bromsade hela mig själv med ansiktet, jätteskönt verkligen! Men Charlotte Kalla har nog också ramlat ett par gånger. Det är inte helt lätt att ta sig upp när man har typ 3 meter skida fastsatt i varsitt ben. Instruktörstanten skulle vara snäll å berätta hur jag lättast skulle komma upp men hon var inte svinpedagogisk. Pratade liksom i halva meningar "du...eh...lägg...bakåt...skidan...väggen". Å så skulle den andra instruktörsgubben vara snäll å demonstrera allt samtidigt som hon pratade. För att jag skulle slippa göra bort mig ännu mer å ligga som nån jävla skalbagge i spåret så tog jag av mig skidorna istället, var liksom lättare så.

13.30 var det dags för lunch. Matstället låg en liten bit bort men vi gick å vi gick men nått lunchställe kom aldrig! Ett tag trodde jag att dom skulle lura bort oss som i wrong turn eller nått. Men när vi väl kom fram skrek min magge efter käk. Det ligger ett skidgymnasium i anslutning till tunneln så dom har värsta anläggningen även utomhus med rullskidspår, skidskyttebana å allt möjligt. Jag önskar verkligen att jag hade gått någon form utav idrottsgymnasium men på min tid 2000-2003 så var det inte vanligt att gå på gymnasium på andra orter, då var det Kongahällagymnasiet för hela slanten! Jag trivs verkligen i idrottsmiljöer, efter lunchen gick jag runt å mös å tog lite kort.

Efter lunchen var det ännu mer teknikträning samt testa på att byta spår vilket är skitsvårt. Sedan var det dags att åka hem. Klockan var 15.30 å dagen hade bara flygit förbi. Det var verkligen en skitrolig resa och jag vill åka dit igen. På vägen hem hade jag tänkt att få lite go sömn, ligga med huvudet snett å dreggla lite på kinden. Men damerna framför mig hade planerat att sitta å läsa så jag hade en jävla solarielampa rakt i ögonen hela vägen hem. Blev lite gladare när de körde igång lördagsfilm - Bröllopsfotografen. Var Trött som ett svin när jag kom hem å stupade på kudden efter ett glas romglögg. Summering: jag är jättenöjd och framförallt stolt att jag vågade ramla!

Glaa tjaj!

Jag kan ju aldrig avsluta ett inlägg utan att avslöja något nytt projekt. Jag har anmält mig och bokat resa till Skinnarloppet den 15-16 februari. Ett 4 mil långt skidlopp i Malung, perfekt uppladdning inför vasan 2 veckor senare.

Jag hade ju lovat att skriva om alla mina idrotter i detta inlägg, men jag har inte hittat några bra bilder. Ska försöka få tag på några men mobilkameran var ju liksom inte uppfunnen när jag var barn, det fanns knappt digitalkameror.

Chipp å hajk!!

Jag gjorde en bitstrip på mig själv som jag tycker är väldigt talande för hur min hjärna fungerar. Jag är med mina tankar överallt och vill alltid testa nya grejer - på gott och ont. Men här är iaf. jag (förutom den där nappflaskan).

Jag har sedan ett tag tillbaka funderat på vad jag ska göra efter att Klassikern är gjord. Visst kan jag göra den igen och igen och igen, och det kommer jag att göra! Men inte nästa år kanske. Det blir alltid lite vemodigt när något man tränat till länge tar slut - typ som cheerprogrammen. Man tränar som ett as i 6 månader för att visa upp 2,5 min på tävling. Lika vemodigt kommer det att bli när jag är klar med Klassikern. En väldigt stor del i det hela har ju varit att jag gjort allt tillsammans med min fina vän Linnea och vi har liksom kommit varandra närmre genom all träning och det uppskattar jag jättemycket. Våra planer för nästa projekt började med ett mess:

Och det var efter detta som Linnea kläckte den grymt bra idéen att vi ska köra triathlon nästa år. Vi ska köra den distans som heter Sprint och är den kortaste distansen man kan tävla i. Den innebär 750m simning, 20km cykling och 5km löpning. Det låter inte så mycket för världen men du kan ju komma tillbaka när du provat växlingen mellan cykel och löpning! Jag tycker att vi ska ha som mål att avsluta säsongen med ett lopp i Olympisk distans, 1.500m simning, 40km cykling och 10km löpning. Men det är så jävla roligt att vi bestämt nästa utmaning!

Igår beställde jag min allra första skidresa! I februari ska jag och Linnea till Säfsen för att plocka ihop längdmil. Ska bli så sjukt roligt. Har bokat stuga med bastu och öppen spis.

Som jag nämnt innan åker jag till Torsby på lördag för att åka skidtunnel. Upp 05.45 :/ Har gjort pannkakor som jag ska ha med å som den multitaskande, hårt arbetande 0-barnsmor jag är så läste jag Vasalöparen under tiden som kom hem i brevlådan idag.

I nästa inlägg har jag tänkt att berätta om hur idrotten blev en så stor del utav mitt liv, för det började redan när jag var liten tös hemma i Kungälv. Ibland känns det som att jag bott halva mitt liv i idrottshallar, stall, badhus å allt där emellan.

Tjing!

Nu är det verkligen skidor för hela slanten som gäller. I lördags var jag och Linnea ute på en sväng med rullskidorna och det var en klar förbättring sedan sist. Det känns inte längre som en dödsfälla, jag har fått mer kläm på balansen och vågar ta i. En utav alla dåliga grejer med att bli vuxen är att man är så jävla rädd för att ramla å slå sig, inte för att det gör så ont utan för att man ser så jääävla dum ut. Därför har jag inte riktigt vågat dra på. Men i lördags aegde vi hela cykelbanan!! Sedan käkade vi thai å tittade på Blades Of Glory...Katie is not a whore!!

Igår körde jag och Linnea aerobicdans, Linnea den ungen bangade efter 15 min å gick ut å gymmade med de stora barnen. När jag var klar hittade jag henne pressades på en maskin, hon har schyssta muskler den kvinnan!

Idag har jag köpt nya skidstavar å vallagrejer. Som den prylönt jag är så måste alla försäljare jubla när jag kommer in i butiken. Du kan sälja på mig nästan vad som helst i träningsväg. Stavarna blev en dyr variant som hade massa finesser som jag inte fattar vad jag ska göra med. Köpte även vallaväck samt glidvalla. Killen i affären frågade om jag hade en borste å höll upp nån stor bortsgrej, nej svarade jag varpå han sa "då är det inte dumt att skaffa en". Hör mig själv svara "ok då tar vi en sådan". Jag vet fortfarande inte vad den är bra för, kanske om dasspapper tar slut eller om det kliar i röven?? Jag är iaf. nöjd med mina inköp.

Ikväll har jag åkt en sväng med rullisarna på 8an i Skatås. Det var som att åka i sirap, gick fan inte att ta sig fram. Det var grusigt å lerigt. Men fan vilka snygga ben å häck jag kommer att få. Har en sjuk träningsvärk efter bara en timmes åkande. Nedan finns lite bilder på mina leriga rullisar, nya stavar å vallagrejer samt min snygga reflexväst med Pipistrello!


Imorgon är det äntligen simning efter uppehåll förra veckan och på torsdag skridskor :D På fredag morgon har jag som ambition att gå på morgonspinning kl. 06.45 på Kungsgatan...kan hända att det stannar på ambitionsstadiet.

Ska bara börja med att säga att om det här inlägget bara slutar mitt i så beror det på att jag blåst bort. Det e tydligen på väg någon storm till vårt land. Jag bor rätt högt upp å mina fönster skakar å låter jävligt mycket, så det kan hända att de blåser in på mig å slicar mig till köttfärs.

Jag skäms lite, lovade att skriva ett inlägg om min första dag som isprinsessa. Men förra helgen tillbringade jag lungt å skönt i sommarstugan å det e typ den enda platsen på jorden som Tele2 glömde när de satte upp internetet. Så det sket sig men nu tänkte jag ge en liten uppdatering! Jag ska ju vara med i OS nästa gång!

En torsdag för 1,5 vecka sedan begav sig tre tjejor till Rambergsrinken för att starta sina karriärer som isprinsessor. Det var jag, Linnea och Carro som hade bestämt oss för att gå en säker död till mötes. Jag hade handlat ett par nya skridskor som funkar bra upp till singelhopp (det borde ju gå fort att lära sig!). Vi började med att ta ett varv runt rinken - å det var där helvetet brakade loss. Jag kunde knappt ta mig fram en meter utan att ramla, tränaren såg lite nervös ut å undrade säkert va det var för idiot hon skulle ha hand om. Men det tog sig för fröken Börjesson, efter ett varv eller två började det att rätta till sig. Då skulle vi plötsligt byta håll och åka baklängels, vad det nu skulle vara bra för, det var skitsvårt! Linnea å Carro var givetvis grymma från början. Sedan var det dags för balans å teknik. Vi gjorde köttbullen, tuppen, saxade, T-släpp å lite annat. På slutet fick vi testa piruetter å det var svinkul :) Jag lyckades att hålla mig från att ramla förutom en gång när jag skulle åka med korsade ben å fällde mig själv. Kan tänka mig att det såg ut typ som det här - minus en man då som står å tittar ner på min muff

Men det är iaf. svinkul att åka skridskor. I torsdags gick det riktigt bra och jag vågade mig till och med på att testa lite flygskär!

Vackra tjejor i än mer vackra poser!

Det är viktigt att mjuka upp skridskorna hemma - å samtidigt ligga i soffan å ta bloggbilder :P

På tal om rubriken - att jag inte riktigt får till det. Jag är fan kass med träningen nu för tiden. I våras tränade jag fan 5 dagar i veckan å ibland var det två pass om dagen. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att ta tag i det igen!! Jag får börja med lite lunchpass igen. Men det är så jävla äckligt att komma upp till jobbet helt eftersvettig å röd i ansiktet å bläää. Även om det är långt till den 2 mars 2014 så går tiden snabbare än vad man tror, helt plötsligt står Vasaloppet där å knackar på dörren å då gäller det att vara ordentligt förberedd. Jag å Linnea har ju införskaffat rullskidor och har varit ute å åkt en gång - fy fan va läskigt det är. För det första går det inte att bromsa å hur man plogar med rullskidor fattar jag fan inte! För det andra så hoppar hjulen till varje gång man kör över minsta lilla löv eller gren å då är steget inte långt till att du ligger med näsan i asfalten. Linnea gjorde megavurpan sist - å jag vill ta tillfället i akt att säga förlåt till Linnea. Förlåt att jag inte hjälpte dig upp utan stod mitt i gatan å asgarvade å pekade på dig. Men du såg för jävla rolig ut :D Vi fick ihop 7 km. å så ett obligatoriskt stopp på café Skåne :D

Tagna från thefatcheerleader.com

Bild 1: Hanna mongar sig

Bild 2: Hanna mongar sig ännu mer

Det är skönt att jag har min simning för jag älskar det så mycket! Jag utvecklas för varje gång och det är på gränsen att 10 sek. vilan vid 25m känns onödig. Dags att byta till teknik 2 inom kort.

Å till sist vill jag avsluta med att jag är fabulous i nästan allt jag gör :D Å det är inte så farligt att dundra in i sargen ibland, jag tar mig ju alltid upp igen!

Idag är den en vecka sedan vi lämnade Lidingö, lite tröttare, lite mer slitna men mycket glada. Jag är så sjukt stolt över min prestation och medaljen ligger framme och påminner mig varje dag om att jag är grym. Men vilan varar ju som bekant aldrig länge så nu är det bara till att dra sig upp ur soffan, sluta skylla på värken från Lidingö (som försvann i måndags) och bege sig ut på nya träningspass.

Min fina medalj

Vad har då hänt i veckan? Måndags var en riktig skitdag, en sådan dag som aldrig mer behöver komma tillbaka. Så vi glömmer den tycker jag

I tisdags var jag på den efterlängtade aerobicdansen, SATS har nog bäst dansklasser utav alla gym! Man har ju sina favoritledare och tisdagens var väl ingen jättehit. Var inte så mycket avancerade steg å mycket utav "pensionärsstuket" typ...ett å två kämpa på hej å hå....nä...inget för mig. Men det var så jäkla skönt att få träna något jag läntat efter å de sista 10 min körde hon enbart GaGa's Applause :D

Onsdagar = simning. Jag utvecklas i min teknik varenda träning nu känner jag, det är riktigt roligt! Jag har stått still rätt länge men nu känner jag äntligen att fler å fler bitar faller på plats. Vi har en så sjukt grym tränare som bara matar oss med bra tips! Jag har inte riktigt fått kläm på vändningarna än men jag har på känn att det snart kommer att lossna. I onsdags fick jag även visa för ett par tjejer i gruppen hur man på bästa sätt spelar dum när man blir tagen på bar gärning utav badvakten! I slutet på oktober ska jag en sväng till stora staden igen och då har jag planerat att åka till Eriksdalsbadet. Har alltid velat räkna lite kakelplattor på Sveriges Nationalarena för simning!

I torsdags körde jag dansaerobic igen för Stina på Kompassen. Den tjejen har alltid så jävla rolig koreografi och i torsdags var inget undantag!

Jag och Linnea hade egentligen planerat att köra rullskidor i helgen men vi e så jävla busy hela tiden och får inte ihop det :P Kanske sticker ut lite senare bara för att få köra lite. Imorgon ska vi på ett skidseminarium på Chalmers och den 16 november har vi bokat in en heldag i skidtunneln i Torsby - så skidsäsongen är verkligen här! En annan grej jag blir väldigt sugen på att göra när hösten kommer är att åka skridskor, jag är faktiskt rätt grym på det med! En självlärd naturbegåvning helt enkelt.

Idag har jag även packat ner vår- och sommarsäsongen. Min röda hingst har blivit strippad på alla prylar jag har satt på honom, sadeln är även bytt. Jag ska nämligen lämna honom för en yngre och snyggare förmåga.

Nästa helg ska jag göra sista delen i min skepparutbildning å läsa kustskepparkursen. Sedan vet ni vem ni kan fråga om ni ska segla till Skagen!!

Som avslutning vill jag bara dela med mig utav en bild på Tonya Harding, OS i Lillehammer 94, när hon avbröt mitt i programmet å började lipa för domarna att hennes snörning på skridskorna inte var bra...snark