Söndag kväll, ömmande fotleder och axlar i övrigt mår jag bra! Igår var det dagen med stort D, Göteborgsvarvet. Ärligt talat så är det skönt att det är över, jag kan inte njuta utav banan så som som de vältränade kan göra. Jag vill kunna jogga upp för Avenyn och fortfarande ge skenet av att se stark ut, inombords skriker man, men det visar man inte! Nästa år blir det seedningslopp och förhoppningsvis ett par mil mer i benen. Gårdagens varv är starten på min väg till att bli fit!

Tisdag 8/5

Pass 1

Lunchspinning 45 min. Tog det lite lugnare med tanke på att jag hade ett Vårrus och Göteborgsvarv framför mig. Är glad över att jag fått hem mina spinningskor, jag pallar inte att cykla med mina vanliga skor längre! Jag får ont under fötterna och trampar för mycket inåt. Det var Moa som körde passet och tummen upp för hennes musik! En del manliga instruktörer verkar ha en viss förkärlek till gubbrock, typ ZZTop, Springsteen och Smokie - tråka ut mig ännu mer!!

pass 2

Kvällen spenderades i Slottskogen med snygga kollegor! Vårruset 2012, även kallat musruset/vårmusen. Tjejerna på kontoret hade satt ihop ett lag, "Team Metro Beautiful"!. Vårruset ska vara 5 km men var tydligen bara 4,6km. Sprang på 33 min, vart föst jätteglad men när jag fick reda på banans verkliga längd blev jag sur! Det var iaf. träning på asfalt och väldigt trevligt.

Onsdag 9/5

Vila   

Torsdag 10/5

60 min vattengympa. Dagens träning var mest till för att hålla cirkulationen igång inför lördagen. Jag tog inte ut mig något vidare, däremot gjorde vi 10043874 chins och det bränner så jävligt i armar å axlar! Jag har ju ett Göteborgssim att göra i augusti, tänkte därför gå å simma ett par längder lite då och då. Var 100 år sedan jag simmade!

Fredag 11/5

Vila   

Lördag 12/5

Dagen D, även känt som dagen då jag får svart på vitt att jag är och förblir "den glada motionären". Göteborgsvarvet, 21 härliga kilometer genom Göteborg. TIll er som känner att ni är ligger å tvekar mellan att starta och inte säger jag bara en sak: Gör det! Det är en fantastiskt rolig tillställning och hela stan är ute och hejjar på! Tro det eller ej men man känner sig lite som en riktigt stjärna när man tar sig fram på banan! Jag kände mig ändå stark å fräsch fram till 13 km, därefter kom blybenen! Det är något magiskt med 13 km, det är då min kropp säger "nej, nu vill jag inte mer, anmäler du dig en gång till så delar jag mig från ditt huvud". Faktum är att jag fler gånger runt banan tänker tanken att detta får vara sista gången, men jag känner ändå att jag inte är i stånd att göra en rättvis bedömning i ett sådant läge. Nu 24 timmar senare ser jag fram emot varvet 2013. Då ska jag fan ha en bättre tid! Årets tid är inget att hänga i granen och till det reslutatet säger jag såhär   

Stolt!