Nu är det nära att jag spräcker 100-milsgränsen, jag har till dagens datum cyklat ihop 95 mil och med torsdagens Nationaldagslopp på 10 mil så kommer gränsen att nås denna vecka! När jag började skrapa mil i slutet på mars så kändes det väääääldigt långt bort. Men snart är jag där!

I lördags var det sedan länge planerat en cykeltur till Varberg och tillbaka. Jag skulle vara hos Linnea vid 10 men med min grymma planering så var jag där vid 11! Linna den stackarn har fått diskbråck men kunde ändå hänga på, hon var fantastisk! Tydligen ska man röra på sig så mycket man kan. Vädret bjöd på strålande sol och 21 graders värme, väl insmorda med solkräm begav vi oss. När vi kom ned till Fjärås så körde jag över ett gupp och så började bakhjulet att kännas vääääldigt konstigt...punkan var ett faktum. Åke i Parken lärde mig för ett tag sedan hur jag lagar punka, bara det att det tar sådan jävla tid. Punkan kom lägligt vid Shellmacken och där raggade jag upp ett par bikers som hjälpte mig. Ronny hade till och med jobbat med att laga cyklar - som tack för hjälpen bjöd jag alla bikers på glasskalas!

Bilden tagen från Linneas blogg

Med lagad cykel fortsatte vi mot Varberg. Solen gassade och jag drack vatten som en flodhäst. Vägen mellan Väröbacka och Varberg var den tråkigaste ever, snudd på att jag hellre rensar golvbrunnen i badrummet istället. Några saker som är jäkligt märkliga som man upptäcker först när man blivit cyklist är att cykelbanor helt plötsligt bara kan ta slut, skyltarna är borta och framför en går det en 120 väg. En annan sak är att när man cyklar på 70 vägar så blir de helt plösligt 100 vägar utan förvarning. Då är det lite svårt som cyklist att vända på klacken och köra tillbaka - då kör man ju mot trafiken liksom. Detta hände oss - 70 gick över till 100 och vi fick svänga in till vägkanten. En sak som jag vill säga till er bilister är SLUTA TUTA FÖR I HELVETE NÄR JAG STÅR UTMED VÄGGRENEN...JAG HAR INTE HAMNAT DÄR FÖR ATT DET ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT....JAG HAR CYKLAT FEL ERA IDIOTER!!! Till slut hade vi hittat en annan väg och stannade tvärt på donken i Varberg - hungriga som få.

Linnea e så jävla glad över sin wrap!

Sedan var det bara hemvägen kvar och jag kan förvarna att vägen mellan Väröbacka och Varberg var lika jävla tråkig  från andra hållet med. Någon stans i höjd med Åsa började jag tröttna rejält på landsväg, mina armar värkte och fingrarna började strejka när jag skulle växla, de orkade liksom inte riktigt. En bit innan fjärås slängde vi oss i ett dike å sträcke ut ryggen och ett par andra kroppsdelar - det är här jag måste ta till pannbenet - det är nu jag börjar bli riktigt gnällig å grinig å så jääävla trött på landsväg - grå asfalt - vita kantmarkeringar - gödsellukt

Jag hade lyckats komma upp på fötter igen

Vi kämpade på bra och kom hem till Linnea vid 20.30 Där väntade en kall öl å lite grill - tack Magnus!! Rundan slutade på 14 mil och jag behöver göra en sådan runda till innan Vättern nästa fredag!

Det har kommit lite roliga grejer i brevlådan idag. Ett badlakan beställt från ensvenskklassiker.se och mitt Enervitpaket till Vätternrundan! Jag är dessutom maniskt rädd att bli förkyld eller nått annat skit tills nästa fredag - så alla ni sjuka - STAY AWAY