Ska man orka cykla 30 mil om 10 månader så krävs det jävlar anamma utav mig! Jag har lätt för att gnälla och sura när det är motigt och känns jobbigt. Därför är Moa min realitycheck när jag sitter å klagar över att jag är trött. Då spänner hon ögonen i mig och frågar "är det såhär du vill att Vätternrundan ska kännas?" och det finns bara ett svar på den frågan...NEJ! Å så tar man i lite till. En fd. kollega till mig har startat eget företag, Fat & Happy, och har en bild på sin hemsida som jag älskar och som är min realitycheck när Moa inte finns till hands

Just love it

Träning sedan sist

Måndag 27/8

Simträning 50 min. Denna träning la vi till andningsträning. Sjukt svårt och jag blir helt anfådd för tekniken är så svår. När jag tar upp huvudet på sidan för att andas så får jag in vatten i näsan, får liksom inte till det. Men jag ska öva öva öva! Det är iaf. sjukt roligt!

Tisdag 28/8

Lunchspinning med Moa, 45 min.

Onsdag 29/8

Tour De France-cykling på gymmet. Det är en spinningklass på 16 veckor som är inspirerad utav etapperna under Touren. Instruktörerna har oftast själva deltagit i någon etapp och hela upplägget är roligt och svinigt jobbigt. Mådde illa långt efter passet var slut, hade druckit för lite.

Torsdag 30/9

Inget, förutom cykel fram och tillbaks till jobbet.

Fre-lör

Inget men Lady Gaga i Stockholm är värd att stå över träning för...däremot hoppade och dansade jag i 2,5 timme!

Söndag 2/9

Mitt första cykellopp! Dagen var tillägnad Mjörn runt, 6 mil landsväg. Jag var inte aspepp dagen innan men det tog sig! När jag stod i startfållan med regnet duggandes var jag taggad till 1000! Min morbrors sambo Anette var den drivande i detta och det tackar jag henne för! Banan var mycket behagligare än helvetesLygnern men det var en backe på ca. 1 km där mina medtävlande fick stå ut med diverse svordomar. Jag erkänner att jag fick leda cykeln en bit - det ser jag som ett nederlag och vill bli starkare uppför. Vad gör man åt det? TRÄNAR UPPFÖR TILLS MAN SPYR! Jag var riktigt glad när jag såg Alingsås centrum närma sig, även om jag cyklade fel för att en vägvisare hade blåst ned. Sammanfattningsvis var det riktigt roligt men varje gång det är tugnt på cyklen och axlar och armbågar värker så tänker jag att jag aldrig kommer att klara Vättern :/

Dags att lämna av mitt sällskap. Min cykelhållare är det bästa jag köpt på länge!

Det är väldigt roligt att få medalj även om man är vuxen.                   Funktionärshund!

Måndag 3/9

Simning. Dags att lägga på armarna och sätta ihop ben, andning och armar till frisim. Jävlar i havet vad svårt det är, men en dag kommer det bara att lossna...som pensionären sa om sina tänder.

Tisdag 4/9

Inget :/

Onsdag 5/9

Provade på att rida stora hästar igen tillsammans med en kollegas sambo ute i Romelanda. Var jättepirrigt men det gick bra för att vara 10 år sedan jag red. Gruppen var för avancerad för mig men fan va roligt det var att komma upp på hästryggen igen. Hästar luktar så gott och är så mysiga att jag nästan får släppa en liten tår nu.

Torsdag 6/9

Pass 1: PT-pass med Moa. Hon tog livet av mig som vanligt. Upplägget var nytt för mig, roddmaskin och allt. Kontentan: Hanna blev jävligt tränad, roddmaskiner kan dra åt helvete, plankan kan dra åt helvete. Men efterråt är det så skönt och jag ångrar aldrig ett pass!

Pass 2: TDF-cykling 55 min. Jordens grymmaste instruktör, Andreas Kristofferson Edman. En instruktör med mer inlevelse får man leta efter. Han sjöng med i låtarna och under två tillfällen gick han runt i salen och peppade oss en och en. Grymt får jag säga! Och när det kändes som jobbigast och jag var nära på att skruva av motstånd så tänkte jag på "where the magic happens" och det är defenitivt INTE på det lägre motståndet. Längtar tills nästa torsdag!

Nu blev det ett mastodontinlägg men jag måste bara berätta om en grym grej jag köpt. En vattenpåse med slang att ha på ryggen när jag cyklar. Helt grym!

Camelbak - fast en billigare variant :)

Mot en ny spännande träningsvecka!