Idag har två utav mina fina vänner åkt öppet spår och tog sig hela vägen från Sälen till Mora. När jag läser att de är på väg upp till Dalarna och stannar till på något ställe å tar en kaffe omringad av snö, då kan jag inte bli annat än lite avis.  Jag blir även avis på att de ska göra en stor prestation och jag blir avis på den känsla de förmodligen sitter med nu - känslan av att ha klarat av ett lopp som kräver otroligt mycket utav en. Varenda kroppsdel är öm, kinderna köldbitna och värken sitter som taggar i musklerna. Däremot så lägger de sig ikväll med känslan av att de har fixat det och då spelar det ingen roll hur mycket det värker - lyckoruset tar över. DEN känslan är jag väldigt avundjsjuk på.

Men även om jag sitter här och är avis så är det bästa att mina vänner inspirerar mig till 100%. Nästa år är det jag som dricker blåbärssoppa i Mångsbodarna, det är jag som åker i mål i Mora efter 10 timmars slit - och jag längtar :) Men innan dess så ska jag äta lasagne i Hjo, frukost i Vansbro och banan på Fågelöudde :)

I fredags köpte jag mig äntligen ett par längdåkningsskidor och allt vad som hör till. På lördag har jag och Fia planerat att ta ett varv eller två i konstsnöspåret i Landvetter. Men innan dess måste jag lämna in skidorna på vallning å blablabla...är det något som tråkar ut mig så är det bökiga grejer. Att släpa iväg skidor på vallning TRÅKAR ut mig.

Lycklig å nöjd :)

Jag vill avsluta denna söndagkväll med en hyllning till Moa och Karin som tog sig till Mora

Om ett år startar jag här........................och går i mål här